”Anställer man gamla krigare får man bra folk”

2006 gjorde Pontus Billenman sitt sista utlandsuppdrag, som en del av den svenska försvarsmaktens bidrag till den fredsbevarandestyrkan UNMIL i Liberia.

Det innebar inte på något sätt att han slutade vara soldat i hjärtat. Att få möjlighet att åter vara en del av det militära gav honom ny kraft och energi, såväl privat som i sitt civila jobb.

När Pontus Billenman anlände till djungelbyn fanns där bara en stor grushög. Inte det läger som skulle finnas där enligt den information som hans pluton hade fått när de lämnade regementet i Sverige för uppdraget i Kongo.

Sommaren hade precis börjat. Pontus var 21 år och yrkessoldat.

– Vi hade inget annat val än att börja bygga ett camp så att vi kunde bo där. Ingen annan skulle ju lösa det åt oss, berättar han om händelsen för 14 år sedan.

Pontus Billenman tog ett uppehåll från sin karriär inom Försvarsmakten 2006, då han sökte sig till ett civilt jobb. Men sedan 2012 är han tillbaka i militären. Samtidigt har han en hög position på bemanningsföretaget Lernia.

– Jag gick tillbaka till mitt gamla regemente I19 i Boden som tidvis tjänstgörande. Ungefär tre veckor per år lämnar jag mitt civila jobb för att delta i krigsförbandsövningar, där vi övar pansarskyttestrid uppsuttet i våra vagnar och till fots, säger han.

 

Är soldat i hjärtat

Även om han lade uniformen på hyllan 2006, efter ett uppdrag i Liberia, slutade han inte att vara soldat i hjärtat. Att få möjlighet att åter vara en del av det militära gav honom ny kraft och energi. Såväl privat som i sitt civila jobb.

Han ville också få en chans att underhålla och utveckla sådana kunskaper som livet som yrkessoldat hade givit honom, och som är till stor hjälp även civilt. Kunskaper som bland annat bygger en oöverträffad förmåga att ”lösa uppgiften” – som när han anlände till djungelbyn i Kongo. Att se att ingen annan kommer att lösa problemen åt dig.

– Enligt en rapport från Företagarna förra året är ju det ett av de största problemen i näringslivet idag, att det finns en slapphet och en inställning hos många att någon annan ska ta hand om problem som dyker upp, säger han.

 

”Har knyck i steget”

Nu har Pontus tagit på sig arbetsgivarhatten och pratar utifrån sin roll som key account manager hos Lernia. Här har han har också initierat samarbete med Försvarsmakten om personal inom logistikområdet.

– Anställer man gamla krigare får man automatiskt folk med knyck i steget. Och tillåter man dem att fortsätta tjänstgöra några veckor per år ser man till att de behåller det.

I klartext innebär ”knyck i steget” ungefär att personen alltid kommer i tid, alltid gör sitt yttersta i ett projekt, är noggrann och alltid har rätt saker med sig. Det är inga självklarheter i dagens samhälle, menar Pontus Billenman.

Men även om militären ger ryggradskunskaper som formar pålitliga, noggranna och lösningsinriktade individer behöver de här egenskaperna underhållas och utvecklas. Pontus berättar att han själv efter några månader kan tappa lite av sin skärpa eller sitt ”knyck i steget”, men när han reser till sitt pansarskyttekompani på I19 i Boden och tar på sig uniformen kommer det snabbt tillbaka.

– Ibland hör jag folk klaga på att det är lite motigt på jobbet. Jag tror att de hade upplevt det annorlunda om de någon gång stått vid en grushög i Kongos djungel.

 

Text: Henrik Rådmark, Make your Mark
Foto: Peter Cederling

Länk till artikeln på Svd